Det okända
I morse när jag vaknade så funderade jag på hur jag skulle få ekonomin att gå ihop med julklappar och nyårsfirande och konvents-besöket jag ska göra inom den närmaste månaden.
Idag när jag kom hem har jag plötsligt fått en ingångslön på flera tusen kronor mer än det jag haft innan.
Jag har fått ett nytt jobb, ett jobb som jag bara i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om att jag en dag skulle ha.
Plötsligt är tanken på mitt piano inte bara en tanke utan en möjlighet.
Plötsligt kan jag spara ihop till den där utomlands-semestern jag och Adam pratat om i snart två år.
På bara ett två minuter långt samtal förändrades hela min livskvalitét, mina förutsättningar att kunna göra allt jag drömt om.
Jag ska iväg till jobbet (det med tidningarna) om en timme, men jag kan verkligen inte sova.
Tanken på att somna och sedan vakna till en verkliget där hela denna dagen bara varit en dröm är väldigt påtaglig just nu, även fast jag vet att det inte är så.
Det finns så mycket som jag helt plötsligt måste kolla upp.
Busstider till och från ljungby.
Uppsägningstiden hos tidningsbärarna eller om jag eventuellt kan få tjänsteledigt tills provanställningen är över.
Inskolningstider, dataprogram, företags-policy etc etc....
Allt sånt som man bara pratat löst om men sedan sagt att "det där får vi ta sen."
Men helt plötsligt är det "sen". Just här och nu är "sen" och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Det är så skrämmande, det här stora okända jag nu ska kasta mig handlöst in i.
En helt ny plats med helt nya människor och en sådan stor mängd ansvar.
Det är precis allt det jag velat, att få göra nytta, kunna ha något konkret att visa upp och säga att "titta, detta har jag gjort, sån här stor nytta var jag."
Men jag är så otroligt nervös, inte rädd, men nervös så jag skakar bara jag tänker på det.
Egentligen har jag inte fattat det hela ännu, det sjunker väl in efter att jag ringt och pratat med min chef och kanske varit på första inskolningsdagen....
Jag kan inte sätta ord på hur lycklig jag är just nu, eller hur osäker jag känner mig, men jag ska verkligen göra mitt bästa för att få det här att fungera.
Det här är mitt drömjobb och jag har fått en sådan otrolig chans här att få visa vad jag kan.
Och allt hände på Farmors födelsedag, på något sätt känns det passande.
Lilla Farmor vad jag önskar att jag hade kunnat få berätta det här för dig...
Idag när jag kom hem har jag plötsligt fått en ingångslön på flera tusen kronor mer än det jag haft innan.
Jag har fått ett nytt jobb, ett jobb som jag bara i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om att jag en dag skulle ha.
Plötsligt är tanken på mitt piano inte bara en tanke utan en möjlighet.
Plötsligt kan jag spara ihop till den där utomlands-semestern jag och Adam pratat om i snart två år.
På bara ett två minuter långt samtal förändrades hela min livskvalitét, mina förutsättningar att kunna göra allt jag drömt om.
Jag ska iväg till jobbet (det med tidningarna) om en timme, men jag kan verkligen inte sova.
Tanken på att somna och sedan vakna till en verkliget där hela denna dagen bara varit en dröm är väldigt påtaglig just nu, även fast jag vet att det inte är så.
Det finns så mycket som jag helt plötsligt måste kolla upp.
Busstider till och från ljungby.
Uppsägningstiden hos tidningsbärarna eller om jag eventuellt kan få tjänsteledigt tills provanställningen är över.
Inskolningstider, dataprogram, företags-policy etc etc....
Allt sånt som man bara pratat löst om men sedan sagt att "det där får vi ta sen."
Men helt plötsligt är det "sen". Just här och nu är "sen" och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Det är så skrämmande, det här stora okända jag nu ska kasta mig handlöst in i.
En helt ny plats med helt nya människor och en sådan stor mängd ansvar.
Det är precis allt det jag velat, att få göra nytta, kunna ha något konkret att visa upp och säga att "titta, detta har jag gjort, sån här stor nytta var jag."
Men jag är så otroligt nervös, inte rädd, men nervös så jag skakar bara jag tänker på det.
Egentligen har jag inte fattat det hela ännu, det sjunker väl in efter att jag ringt och pratat med min chef och kanske varit på första inskolningsdagen....
Jag kan inte sätta ord på hur lycklig jag är just nu, eller hur osäker jag känner mig, men jag ska verkligen göra mitt bästa för att få det här att fungera.
Det här är mitt drömjobb och jag har fått en sådan otrolig chans här att få visa vad jag kan.
Och allt hände på Farmors födelsedag, på något sätt känns det passande.
Lilla Farmor vad jag önskar att jag hade kunnat få berätta det här för dig...
Intervju... =s IGEN!!!!
Jahap, imorgon ska vi alltså på åter-intervju på det där företaget i ljungby.
Trodde inte jag kunde bli mer nervös än vad jag var förra gången, men tji fick jag...
De ville att jag skulle kommit idag, men idag begravde vi farmors urna på kyrkogården så det gick inte, men det hade de full förståelse för.
Så denna nobla eftermiddag har jag spenderat ihop med far för att borsta bort rosten ifrån mina data-kunskaper.
Vi har plockat isär en dator och sen har jag repeterat lite server-inställningar och sånt. Det var till och med lättare än vad jag mindes det, kändes mycket bra faktiskt.
Så imorgon får vi se alltså. Sålänge ska jag försöka ta mig igenom nattens arbete, hoppas att jag inte blir försenad och får sova ut ordentligt och imorgon ska vi ta itu med problemet, "vad ska jag ha påmig??!!!"
God natt på er samtliga!
Trodde inte jag kunde bli mer nervös än vad jag var förra gången, men tji fick jag...
De ville att jag skulle kommit idag, men idag begravde vi farmors urna på kyrkogården så det gick inte, men det hade de full förståelse för.
Så denna nobla eftermiddag har jag spenderat ihop med far för att borsta bort rosten ifrån mina data-kunskaper.
Vi har plockat isär en dator och sen har jag repeterat lite server-inställningar och sånt. Det var till och med lättare än vad jag mindes det, kändes mycket bra faktiskt.
Så imorgon får vi se alltså. Sålänge ska jag försöka ta mig igenom nattens arbete, hoppas att jag inte blir försenad och får sova ut ordentligt och imorgon ska vi ta itu med problemet, "vad ska jag ha påmig??!!!"
God natt på er samtliga!
Intervju... =s
Usch, om mindre än tio minuter är det dags för mig att ge mig av till Ljungby för en anställningsintervju där som originalare/webbprogrammerare.
Och jag är så nervös så det finns alltså inte.
Det här är rena rama drömjobbet för mig och det känns som om att eftersom de tagit in mig på intervju trots att de vet att jag inte har utbildning inom webbprogrammering så måste jag verkligen visa upp mig... vilket vi alla vet att jag suger på -_-;
Men jag hoppas det ska gå bra, bara jag är glad, positiv och mig själv.
Fatta om jag skulle få det här jobbet alltså, då kommer jag känna mig som Askungen alltså.
Men nu måste jag sticka, önska mig lycka till!
Puss!
Och jag är så nervös så det finns alltså inte.
Det här är rena rama drömjobbet för mig och det känns som om att eftersom de tagit in mig på intervju trots att de vet att jag inte har utbildning inom webbprogrammering så måste jag verkligen visa upp mig... vilket vi alla vet att jag suger på -_-;
Men jag hoppas det ska gå bra, bara jag är glad, positiv och mig själv.
Fatta om jag skulle få det här jobbet alltså, då kommer jag känna mig som Askungen alltså.
Men nu måste jag sticka, önska mig lycka till!
Puss!
Psykologi
Ska iväg till vårdcentralen strax för att ha mitt första samtal med psykologen.
Är nervös som fan och har typ ångest, funderar på ifall det här verkligen var en bra idé och börjar tvivla på mig själv igen.
Mamma kommer och hämtar mig när som helst, hon har lovat att hon ska vara med mig.
Hatar att må och tänka på det här viset- förhoppningsvis kommer det väl bli bättre, men just nu känns det bara skit.
Är bara så rädd för att dom ska anse att jag inte behöver någon hjälp, att jag bara är "gnällig" som det heter...
Usch, usch, usch...
...........................................
Tänkte bara säga att mötet med psykologen gick jättebra. Jag ska dit nästa vecka igen, det känns redan mycket bättre.
Och nu när jag kom hem såg jag att jag hade fått resten av pärlorna och armbanden jag hade beställt ifrån etsy så nu är jag på topp känns det som.
Vid halv fem ska jag, mor, far och Adam göra en gemensam tripp till IKEA och inhandla ett litet skåp till oss och diskutera soff-planer med mamma och pappa. Roligt roligt, och senn ikväll är det dessutom sista gången på defendon. Lite bittersweet eller vad man säger, men det ska bli kul iaf.
Är nervös som fan och har typ ångest, funderar på ifall det här verkligen var en bra idé och börjar tvivla på mig själv igen.
Mamma kommer och hämtar mig när som helst, hon har lovat att hon ska vara med mig.
Hatar att må och tänka på det här viset- förhoppningsvis kommer det väl bli bättre, men just nu känns det bara skit.
Är bara så rädd för att dom ska anse att jag inte behöver någon hjälp, att jag bara är "gnällig" som det heter...
Usch, usch, usch...
...........................................
Tänkte bara säga att mötet med psykologen gick jättebra. Jag ska dit nästa vecka igen, det känns redan mycket bättre.
Och nu när jag kom hem såg jag att jag hade fått resten av pärlorna och armbanden jag hade beställt ifrån etsy så nu är jag på topp känns det som.
Vid halv fem ska jag, mor, far och Adam göra en gemensam tripp till IKEA och inhandla ett litet skåp till oss och diskutera soff-planer med mamma och pappa. Roligt roligt, och senn ikväll är det dessutom sista gången på defendon. Lite bittersweet eller vad man säger, men det ska bli kul iaf.
