Ooooh, fick mina löne-specar idag.
yep, det är rätt ändelse, för jag fick TVÅ! ^^
Och nästa månad kommer jag också att få TVÅ!!
Hihihi, jag har plötsligt pengar att röra mig med, and it feels gooooood.

Idag va lite struligt på jobbet, men det löste sig till slut i alla fall. Bara jobbigt att behöva sitta från åtta till tre med ett och samma problem bara för att de som varit och pillat i systemet före mig inte vetat va de sysslat med >.<
Imorgon blir säkert bättre, då ska jag beställa mitt nya tangent-bord också, vilket ska bli riktigt skönt.
Och det första jag ska göra den 25'e är att köpa min Caf-Pow! mugg X3

 

 

Yeaah, that's the stuff! Oooh, om man skulle gå och leta upp lite goa NCIS-klipp med Abby på youtube kanske?

See ya later!

De första två dagarna på nya jobbet avklarade nu.
Jag trivs verkligen jättebra, alla är hyper-snälla och hjälper mig så mycket de kan, det känns underbart.
Och nu ska det bli äkta fredags-mys och (för mig) långhelg med TVÅ dagars ledigt. Kan ni tänka er vilken lyx????
Det blir pizza om en liten stund, Adam är iväg och köper.
Man skulle kunna tro att efter Constigt i Stockholm så borde jag vara trött på skräpmat, men det är lite skillnad på pizza i Stockholm och pizza i Älmhult.
Constigt var förresten hur mysig som helst!
Jag fick en helt egen liten konvent-familj och vi hade verkligen superkul!
Jag ska försöka ta mig upp dit igen och hälsa på så fort jag fått koll på nya jobbet och samlat på mig tillräckligt mycket flex-tid ^^
Nu måste jag duka innan Adam hinner tillbaka, kommer förmodligen lägga upp några favorit-foton från Constigt senare.
Puss & Kram!!

I morse när jag vaknade så funderade jag på hur jag skulle få ekonomin att gå ihop med julklappar och nyårsfirande och konvents-besöket jag ska göra inom den närmaste månaden.
Idag när jag kom hem har jag plötsligt fått en ingångslön på flera tusen kronor mer än det jag haft innan.
Jag har fått ett nytt jobb, ett jobb som jag bara i min vildaste fantasi hade kunnat drömma om att jag en dag skulle ha.
Plötsligt är tanken på mitt piano inte bara en tanke utan en möjlighet.
Plötsligt kan jag spara ihop till den där utomlands-semestern jag och Adam pratat om i snart två år.

På bara ett två minuter långt samtal förändrades hela min livskvalitét, mina förutsättningar att kunna göra allt jag drömt om.

Jag ska iväg till jobbet (det med tidningarna) om en timme, men jag kan verkligen inte sova.
Tanken på att somna och sedan vakna till en verkliget där hela denna dagen bara varit en dröm är väldigt påtaglig just nu, även fast jag vet att det inte är så.

Det finns så mycket som jag helt plötsligt måste kolla upp.
Busstider till och från ljungby.
Uppsägningstiden hos tidningsbärarna eller om jag eventuellt kan få tjänsteledigt tills provanställningen är över.
Inskolningstider, dataprogram, företags-policy etc etc....

Allt sånt som man bara pratat löst om men sedan sagt att "det där får vi ta sen."
Men helt plötsligt är det "sen". Just här och nu är "sen" och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Det är så skrämmande, det här stora okända jag nu ska kasta mig handlöst in i.
En helt ny plats med helt nya människor och en sådan stor mängd ansvar.
Det är precis allt det jag velat, att få göra nytta, kunna ha något konkret att visa upp och säga att "titta, detta har jag gjort, sån här stor nytta var jag."
Men jag är så otroligt nervös, inte rädd, men nervös så jag skakar bara jag tänker på det.

Egentligen har jag inte fattat det hela ännu, det sjunker väl in efter att jag ringt och pratat med min chef och kanske varit på första inskolningsdagen....
Jag kan inte sätta ord på hur lycklig jag är just nu, eller hur osäker jag känner mig, men jag ska verkligen göra mitt bästa för att få det här att fungera.
Det här är mitt drömjobb och jag har fått en sådan otrolig chans här att få visa vad jag kan.

Och allt hände på Farmors födelsedag, på något sätt känns det passande.
Lilla Farmor vad jag önskar att jag hade kunnat få berätta det här för dig...

Jahap, imorgon ska vi alltså på åter-intervju på det där företaget i ljungby.
Trodde inte jag kunde bli mer nervös än vad jag var förra gången, men tji fick jag...
De ville att jag skulle kommit idag, men idag begravde vi farmors urna på kyrkogården så det gick inte, men det hade de full förståelse för.
Så denna nobla eftermiddag har jag spenderat ihop med far för att borsta bort rosten ifrån mina data-kunskaper.
Vi har plockat isär en dator och sen har jag repeterat lite server-inställningar och sånt. Det var till och med lättare än vad jag mindes det, kändes mycket bra faktiskt.

Så imorgon får vi se alltså. Sålänge ska jag försöka ta mig igenom nattens arbete, hoppas att jag inte blir försenad och får sova ut ordentligt och imorgon ska vi ta itu med problemet, "vad ska jag ha påmig??!!!"

God natt på er samtliga!

Usch, om mindre än tio minuter är det dags för mig att ge mig av till Ljungby för en anställningsintervju där som originalare/webbprogrammerare.
Och jag är så nervös så det finns alltså inte.
Det här är rena rama drömjobbet för mig och det känns som om att eftersom de tagit in mig på intervju trots att de vet att jag inte har utbildning inom webbprogrammering så måste jag verkligen visa upp mig... vilket vi alla vet att jag suger på -_-;
Men jag hoppas det ska gå bra, bara jag är glad, positiv och mig själv.
Fatta om jag skulle få det här jobbet alltså, då kommer jag känna mig som Askungen alltså.
Men nu måste jag sticka, önska mig lycka till!

Puss!

Ska iväg till vårdcentralen strax för att ha mitt första samtal med psykologen.
Är nervös som fan och har typ ångest, funderar på ifall det här verkligen var en bra idé och börjar tvivla på mig själv igen.
Mamma kommer och hämtar mig när som helst, hon har lovat att hon ska vara med mig.
Hatar att må och tänka på det här viset- förhoppningsvis kommer det väl bli bättre, men just nu känns det bara skit.
Är bara så rädd för att dom ska anse att jag inte behöver någon hjälp, att jag bara är "gnällig" som det heter...

Usch, usch, usch...


...........................................

Tänkte bara säga att mötet med psykologen gick jättebra. Jag ska dit nästa vecka igen, det känns redan mycket bättre.
Och nu när jag kom hem såg jag att jag hade fått resten av pärlorna och armbanden jag hade beställt ifrån etsy så nu är jag på topp känns det som.
Vid halv fem ska jag, mor, far och Adam göra en gemensam tripp till IKEA och inhandla ett litet skåp till oss och diskutera soff-planer med mamma och pappa. Roligt roligt, och senn ikväll är det dessutom sista gången på defendon. Lite bittersweet eller vad man säger, men det ska bli kul iaf.

Beställde just den här toppen att ha på Constigt i januari. Har pratat med tjejen som gör dom till och från i snart en vecka och nu har jag äntligen beställt den.^^ Självklart är tanken att man ska ha något UNDER den också, det är ingen magtröja... XD

 

 

 

 

Perfekt början på det nya dygnet tycker jag ;)

Nä, nu ska jag åka och jobba, Sandra ska åka med mig några dagar den här veckan som vikareträning, så det lär bli en hel del flamsande kan jag tro ^^

Peace out! ♥

 

 

Har tittat runt på typ bästa rave-sidan och har upptäckt att jag kommer behöva betydligt fler pärlor än jag trodde XD
Fast mest behöver jag små gose-djur och pokemons och nintendo-plushies...






Fan va kul jag ska ha när jag väl får hem mina pärlor, ska typ sitta o pärla vareviga kväll. (Adam kallar det för dagis-timmen, men det skiter jag i ^^) Ska göra iaf ett armband som det står "PLUR" på och ett med "RAVE".
Ska börja sy på min ryggsäck också snart tänkte jag.
Inspirationen ser ni här nedan:

 

Visst e den sööööt??????

Fast min ska va en ryggsäck då, men annars blir den väl i stort sett likadan tror jag. Lite mer avlång kanske, men vi får se ^^

 

Aja, nu måste jag börja pilla med min TV för snart kommer pappa och hjälpa oss byta TV-bänken och koppla om ljudet så det blir rätt.

Puss&kram!

Precis så länge fick jag känna mig glad och lycklig innan nästa oros-bomb slog ner.
Kan inte skriva exakt vad jag fått veta eftersom det sagts till mig i förtroende, men resultatet av det hela är att min nyafunna glädje fick sig en rejäl törn och att jag nu har en orolig klump i magen som inte vill gå bort trots försäkringar om att jag inte har någonting att oroa mig för.
Så nu sitter jag här igen...
Ska snart iväg en runda på byn och hämta Adam från jobbet och senare ikväll blir det defendo igen. Undrar hur många gånger det är kvar nu? Hmmmm.....
Jepp jepp... finns väl inte så mycket mer att säga.
Beställde biljetterna till Constig igår hos mor och far, så lite pepp har det väl smugit sig in i tillvaron här.
Förtillfället håller jag på att plöja igenom Infected Mushroom's alla skivor också för att sortera ut eventuella favoriter till min MP3-spelare.
Just nu har jag iaf 3 låtar som står ut lite; Mushi Mushi, Elation Station och Forgive Me. Speciellt den sista har ett härligt sound som man inte kan låta bli att bli lite glad av ^^

Aja, nu måste jag dra. Puss på er!

Har typ bestämt idag att jag ska följa med syster till Constig i Stockholm i januari.
Som en liten resa i personlig utveckling och faktiskt våga mig ut bland folk jag inte känner så väl... ensam.

I alla fall, temat för denna resa ska vara RAVE-RAINBOWS!
och dessa föremål ska vara basen för min outfit ^^
Har redan kollat upp frakt, mått och alternativa källor, men de här ska det bli!




Som sagt, jag hoppas kunna köpa dessa snarast, typ ikväll...
Och sen ska jag göra en sån där obligatorisk "Free Hugs"-skylt med glitter och grejs på <3

Det var allt för denna gången. ^^
Puss puss!


Yay! Nu är det beställt! Och bussbiljetter till Stockholm kommer förmodligen beställas imorgon också och sen är det bara att vänta till januari ^^

Jag var iväg och pratade med en tjej på vårdcentralen igår.
När jag satt i väntrummet så var jag helt övetygad om att jag skulle spy, jag var så nervös.
Sen när det blev min tur och vi hade pratat ett litet tag så sa hon att det skulle vara bättre för mig att få prata med en utav de mer professionella psykologerna istället, så i början av nästa vecka så ska en av dom ringa upp mig och boka in en tid, och sen ska vi tillsammans försöka få bukt med det här.
Jag fick ett tips av mamma också om en bok som heter "Självkänsla nu!" och är skriven av Mia Törnblom ( tror jag hon stavar).
Jag har inte hunnit läsa mer än några sidor, men det faktum att jag har varit nära att gråta några gånger redan för att jag känner igen mig så mycket är väl bevis nog på att jag behöver läsa den.

Idag har jag mått konstant illa och haft huvudvärk. Vet inte om det är spänningar som släpper eller om jag bara är trött. Huvudet snurrar och magen vänder sig, det är inte roligt alls.

Men innan jag går och lägger mig och vilar igen så vill jag bara säga tack till Tobias som skrev den fina kommentaren på mitt förra inlägg.
Jag är jättedålig på att ta emot beröm eller positiv feedback, men det är ett av de problemen jag håller på att jobba med. Men jag blev jätteglad av att läsa det du skrev. Det betyder otroligt mycket för mig att du tycker så.
Usch, nu får jag en sån där jobbig klump i halsen igen, det är lika bra jag slutar skriva innan ögonen immar igen alldeles här.

Puss & kram sålänge <3

Borde jag prata med någon?
Har suttit och bläddrat runt på internet efter var, hur, när, och vem i så fall, och jag har väl hittat ett  bra alternativ, men... sen kickar mitt dåliga självförtroende in igen.
Tänk om de säger precis som alla andra säger? Att jag bara är gnällig, det är inget fel på mig, jag behöver bara rycka upp mig och gå vidare, att det finns andra som har det sämre och jag ska vara glad för det jag har etc.
Typ sånna saker jag har hört från alla andra.
Men det säger väl det  mesta om svaret på min fråga...

Och jag har vanföreställningen i mitt huvud att om jag bara lyckades bli smal så blir saker och ting bättre.
Om jag bara blev smal så skulle jag ha självförtroendet att gå fram till en grupp och sätta mig ner och prata, och skulle de ändå resa sig upp och gå så skulle det vara för att de är dumma i huvudet, inte för att det är något fel på mig.
Då skulle jag bara kunna rycka på axlarna, resa mig och gå vidare istället för att sitta ensam kvar och undra över vad jag gjorde fel den här gången.
Är det för att jag är fet?
Är det för att jag är för högljud?
Är jag för framfusig?
Har jag dålig humor?
Eller är jag helt enkelt bara fel?

Jag går på defendo på måndagar. Men när jag är där och tittar mig omkring så tänker jag bara;
"varför är jag här?"
För det är ju så uppenbart att de andra tjejerna löper en självklar risk att bli attackerade eller överfallna, de är ju smala och snygga och söta i ansiktet, det är klart att om någon skulle vilja så skulle de gå på dom.
Och sen tittar jag på mig själv. Lång, överviktig, hemsk nasal röst, ett huvud som ser för litet ut för min feta kropp... Varför är jag här? Varför skulle någon vilja ge sig på mig? Det är ju ingen mening att jag lär mig det här, det är bara slöseri med tid och pengar...

Mindre värd, det är vad jag är.
Och jag är rädd för att om jag pratar med någon om det så kommer de bara hålla med mig.
Det skulle knäcka mig om det hände igen. Att få höra någon professionell hålla med om allt det negativa jag tänker om mig själv och säga att "jo, så är det, du har helt rätt, det är lika bra du går hem och slutar slösa med min tid, det finns andra som behöver den mer."

Jag behöver någon som vet var de pratar om som talar om för mig hur jag ska göra, men jag vågar inte blotta mig på det sättet igen. Att erkänna att det är något fel på mig, ens för mig själv... det känns skämmigt, pinsamt.
Att skriva detta känns skämmigt, jag kommer förmodligen inte låta det stå på bloggen särskillt länge.
Fast vad spelar det för roll, de enda som läserbloggen är Adam och mamma, och jag är inte ens säker på om mamma gör det längre.


Skit samma, jag orkar inte bry mig längre.

Kan inte sova som vanligt. Men den här gången beror det på att jag är sjuk.
Har fått flunsan så jag snörvlar och har mig, är svårt att sova då.

Är hemma hos mor och far för tillfället,så jag har någon som tycker synd om mig nu när älsk är på mallorca och ränner. Han kommer hem på torsdag, ska bli skönt att se honom, jag saknar honom väldigt mycket.

Gjorde i alla fall en kraftansträngning idag och åkte hem och städade lägenheten. Den har blivit lite försummad denna veckan och jag kände att jag var tvungen att städa den innan Adam kommer hem.
Fick pausa några gånger, men tillslut var alla tallrikar instoppade i diskmaskinen, allt tyg undanplockat från soffbordet och golvet damsugat.
Sen åkte jag och plockade upp Nellie innan vi åkte hem hit igen.
Farfar var här och tittade på hur det gick med mammas och pappas källare som de håller på att bygga om.
När vi kom in höll de på att knacka bort en stor del av öppna spisen för den hade spruckit och var tvungen att muras om.
Vi pratade lite om farmor och så, det kändes bra.

Har fått pappa att börja titta seriöst på Big Bang Theory också så vi drog några avsnitt innan vi gick och la oss.
Fast jag har vaknat med jämna mellanrum av att det känns som om att det har varit en liten envis hantverkare och murat igen näsborrarna på mig =(
Så tillslut gick jag upp.
Har väl varit vaken en timme nu ungefär, det börjar bli dags att försöka sova igen.
Tänkte bara skriva några rader, i brist på annat och ja.... det är som det är, life goes on... oundvikligen.

God natt på er, nu gör vi ett nytt försök.

Faktiskt har det regnat hela veckan, men det känns som en enda lång, fruktansvärd dag.
De korta stunder solen har tittat fram bakom molnen så har jag känt tårarna komma, brännande och svidande bakom mina ögon, som om det faktum att världen fortfarande är vacker känns hånfull.
Den borde inte få vara det, vacker.
Världen borde vara mörk och färglös, för alltid regniga höstdagar utan ljus eller värme.
Att njuta av solen känns skamligt...
Förmodligen kommer det bli bättre med tiden, men just idag är jag glad för att det regnar...

För himlen borde gråta för din skull